Under hösten har jag diskuterat med två av mina kunder om rätt väg att gå för att komma igång med hållbarhetsrapportering. Frågan som stod i centrum var om GRI är rätt väg att gå eller om det finns alternativ till det.

För ganska precis ett år sedan publicerade The International Integrated Reporting Council, IIRC, sitt globala ramverk för integrerad rapportering, "The International <IR> Framework". Ramverket kan betraktas som nästa steg i evolutionen av globalt harmoniserad bolagsrapportering, efter rapporteringsstandarder som GRI och Connected Reporting.

Många svenska företag hållbarhetsrapporterar idag enligt GRI riktlinjerna men om man tittar i IIRC's <IR> database, är det i nuläget bara Astra Zeneca som med en viss svensk koppling enligt IIRC's bedömning anses uppfylla kraven för en "fully integrated report". Givetvis ska det nämnas att det enligt databasen finns enbart drygt 80 stycken bolag (worldwide!...) som idag följer ramverket fullt ut, och att ramverket är väldigt nytt. Därför kommer det ta tid innan den används av många fler.

Frågan är om företag bara inte vet om vart rapporteringens utveckling pekar åt, om man inte (in)ser värdet av konceptet integrerad rapportering, eller om det helt enkelt från externa och interna intressenter inte ställs större krav på högt integrerad kommunikation.

Jag själv har ibland svårt med att allt möjligt ska vara just integrerat därför att det i många fall - utan innehåll och värde för en organisation - används enbart som "buzzword", som ett självändamål. Därför läste jag det nya ramverket med stort intresse när det kom ut och följt utvecklingen sedan dess.

Vad jag gillar är att ramverket går ut på att företagets externa och interna kommunikation ska fokusera på hur verksamheten i alla sina delar skapar värde, uttryckt både i sociala, miljömässiga och ekonomiska termer. Med värdeskapandet i fokus blir finansiella investerare enligt IIRC's egen målsättning rapportens viktigaste målgrupp vilket utgör en skillnad gentemot GRI som har en "multi-stakeholder"approach.

En stor fördel med IR ramverket tycker jag är att det inför materialitetsprincipen. Det innebär att företaget får välja vilka till exempel hållbarhetsområden ska prioriteras och rapporteras om. GRI har i detta avseende varit ganska klumpigt, i alla fall fram till den nya versionen G4 där materialitet började spela en viktigare roll. I IR ramverket ges dessutom en för mig oväntat utförlig vägledning för att komma fram till rätt prioritering. Bra!

Däremot tycker jag är vägledningen för hur att integrera de olika delar i rapporten tyvärr inte är så utförlig som man skulle önska sig. Nyckelprincipen som enligt ramverket ska leda till en hög grad av integrering är "integrated thinking" som gör att rapportens ägare ska beskriva de olika delarna i rapporten i relation till varandra ("connectivity"). Trots begränsad vägledning tycker jag dock att det i dagens rådande rapporteringspraxis redan finns goda exempel på hur till exempel beskrivningar om sammanhangen mellan risk och strategi kan se ut.

Sammanfattningsvis är IR ramverket absolut värt det att titta närmare på för alla företag som vill utveckla sin bolagsrapportering, oavsett om hållbarhet, den interna styrningen eller externa krav driver frågan. Ramverket ger bra vägledning för hur man ska tänka för att få ihop en bra rapport och vilket innehåll i så fall borde ingå. På det viset ger ramverket värdefull input till alla diskussioner hos företag som ser över sin rapportering.