För någon vecka sedan skrev jag i min senaste blogg några reflektioner kring Integrated Reporting (IR).

Det har hänt mycket sedan dess!

Diskussionerna kring ämnet har varit många, och överallt där jag frågade "Jobbar ni med Integrated Reporting?" kom ett givande och engagerat utbyte igång. Oftast var utgångspunkten den att beträffande organisation redan jobbade med GRI och diskuterade nästa steg i utvecklingen, men att man inte kommit längre kring IR än en teoretisk diskussion. Man hade inte tagit konkreta steg i den riktningen. Andra diskuterade frågan i samband med att man ville komma igång med hållbarhetsrapportering, inte nödvändigtvis GRI, och vill paketera det på ett bra sätt. För andra spelade hållbarhetsredovisningen ingen roll alls utan enbart en bättre utformningen av årsredovisningen.

Alla dessa intressanta diskussioner har gjort mig ännu mer övertygad om att IR är rätt väg att gå för organisationer som vill ligga i framkant av framtidens bolagsrapportering. Det spelar ingen roll om organisationen är ideell, privat, offentlig eller börsnoterad. Min bedömning är att IR oavsett utgångspunkt i rapporteringsdiskussionen kommer att vara en trend som är ohejdbar.

Mitt intryck är överlag att organisationerna verkar känna sig osäkra med att i ett första steg får svar på två frågor:

1. Vad vinner vi på IR?
2. Hur långt ifrån IR ligger vårt sätt att rapportera idag dvs vad skulle det kräva att nå dit?

Det gör att de fastnar i den där teoretiska diskussionen om IR kanske vore något.

När jag sitter med mina kontakter och kunder så hamnar vi direkt i dessa frågeställningar. Vad gäller fråga 1, så är min erfarenhet att en stor vinst med IR är att kunna beskriva hur saker och ting i organisationens sätt att jobba hänger ihop. Exempelvis är det viktigt att externa intressenter men också medarbetarna förstår varför styrelsen har en viss sammansättning med en viss kompetens så att rätt strategi kan beslutas så att de rätta målen nås med hjälp av en lämplig affärsmodell. När dessa pusselbitar faller på plats och ställs i rätt sammanhang blir rapporteringen på sikt en mycket enklare och mindre resurskrävande uppgift. Det är jag helt övertygad om. Dessutom blir rapporterna mycket roligare att läsa.

Vad gäller fråga 2, så ger IR standarden med sina rapporteringsprinciper och definierade beståndsdelar en utmärkt ram för gap-analyser mellan befintlig och önskad rapportering. Förstås kan man direkt i början göra avancerade benchmark-analyser gentemot sina peers eller liknande men ofta räcker det gott att utifrån standardens riktlinjer ovan köra en inledande analys kring vilka principer man redan följer och vilka beståndsdelar som finns med i den befintliga rapporteringen. Bara denna relativt enkla analys räcker av erfarenhet långt för att få en bra uppfattning kring hur vägen framåt ska se ut och vad som väntar.

Sedan är det bara att prata med organisationens viktigaste intressenter (IR-princip "Stakeholder inclusiveness"), att prioritera de områdena som främst ska beskrivas ("Materiality"), och ställa dessa i rätt och förståeligt sammanhang till varandra ("Connectivity"). Klart!